Det går alltid att få hjälp.
Alla mår dåligt av någon anledning ibland, oavsett hur gammal man är.
Det är inte ovanligt att man känner någon typ av ångestkänslor, att man känner sig utanför eller till och med mobbad, att man inte duger, känner sig ful, att inte klara de uppgifter man ska göra, att man inte blir tagen på allvar. Det är mycket som kan få en att känna sig nedstämd.
Man kanske är i en situation där man inte kan prata med sin förälder om vad som händer.
Som barn kan något hända som gör att man blir rädd. För en vuxen kan det ofta vara svårt att uppfatta att ens barn har blivit rädd.
Rädslan kan senare bli en låsning som kan ta sig uttryck av ångest, fobier, tvång och sömnproblem. Dessa kan växa sig större och bli svåra att bryta. Ibland kan detta påverka hela familjen.
Det är inte alltid man når fram sitt barn hur mycket man än försöker och det blir väldigt svårt att se sitt barn må dålig. Särskilt svårt kan det vara om man har föräldrar som är skilda. Det bästa är om föräldrar kan prata och samarbeta om barnen, men det är inte alltid så. Det är jobbigast när skilsmässan eller separationen är aktuell. Det finns mycket man skulle vilja prata och fråga om, men känslan är att det inte går. Hur ska man då kunna känna sig trygg?